Attacker mot Coldcard och Ledger väcker frågor om hårdvaruplånböckers säkerhet

​Två större säkerhetsincidenter med Coldcard och Ledger har skakat förtroendet för hårdvaruplånböcker för kryptovalutor. Attackerna har blottlagt sårbarheter i enheter som länge ansetts vara bland de säkraste sätten att förvara Bitcoin. Nu ifrågasätter Peter Todd, Jack Mallers och andra framstående branschprofiler om särskilda hårdvaruplånböcker verkligen är värda riskerna, eller om alternativa metoder ger bättre skydd.

2026 har sannolikt varit det värsta året hittills för säkerhetsincidenter kopplade till Bitcoin. Det beror inte nödvändigtvis på hur mycket Bitcoin som gått förlorad, utan på hur hårt årets två värsta attacker träffade det som länge betraktats som kryptoförvaringens guldstandard: hårdvaruplånböcker. Experter på förvaring ifrågasätter nu öppet om kryptospecifik hårdvara över huvud taget är meningsfull, medan andra påpekar att de har delat sina invändningar mot dessa enheter i flera år. Många menar förstås också att det vore en överreaktion att helt överge hårdvaruplånböcker.

Som en påminnelse avslöjade Coinkite under sommaren att en firmwarebugg från 2021 hade fått vissa Coldcard-enheter att generera seeds med svag slumpmässighet, vilket gjorde det möjligt för angripare att återskapa privata nycklar offline och tömma plånböckerna. Användarna hade litat på en enda leverantörs firmware för att utföra en plånboks mest grundläggande uppgift: att generera en slumpmässig hemlighet – utan något enkelt sätt att veta att processen hade misslyckats.

Den här månaden bekräftade sedan Ledger att angripare hade öppnat äkta enheter och försett dem med specialbyggda implantat som läste återställningsfraser från skärmen under installationen och skickade ut dem via en mobilanslutning. Ledgers säkra chip hade aldrig knäckts; problemet var att ingen enkelt kunde avgöra om enheten de hade i handen var samma enhet som lämnade fabriken, utan förändringar.

Uppskattningar från tredje part anger skadorna till mer än 100 miljoner dollar vardera för attacken mot Ledgers leveranskedja och Coldcard-incidenten. Det visar tydligt varför paranoian nu är så utbredd i kryptobranschen när det gäller säker förvaring av tillgångar.

Problemen sträcker sig längre än Coldcard och Ledger

Strike-vd:n Jack Mallers redogjorde nyligen för flera generella nackdelar med hårdvaruplånböcker i sitt program. ”Hårdvaruplånböcker är enligt min mening mer riskfyllda än vad marknaden eller allmänheten verkar tro”, sade han. Han tillade: ”Det finns väldigt mycket underförstått förtroende för att enheten som skickas inte har manipulerats och för leveranskedjan. Det är så många parter inblandade.”

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Mallers påpekade också att open source-firmware fortfarande kräver tillräckligt många granskare för att vara tillförlitlig. Han jämförde Coldcards relativt lilla grupp av bidragsgivare med den betydligt större gruppen bakom Bitcoin Core. Att köpa en hårdvaruplånbok kan dessutom exponera kundernas e-post- och leveransadresser om leverantörer eller deras partner drabbas av dataintrång, sade han. Han hänvisade till tidigare dataläckor hos Ledger och en färsk incident med Trezors fraktleverantör.

”Nu vet hackare var du bor, och man ser fysiska attacker mot människor”, sade han och hänvisade till ökningen av attacker med ”$5 wrench” mot kryptoinnehavare under de senaste åren.

Allmän hårdvara kontra kryptospecifika enheter

En möjlig svaghet hos hårdvaruplånböcker är just det som gör dem användbara: de är byggda för ett enda ändamål. Den som köper en sådan signalerar att han eller hon kan förvara värdefulla privata nycklar, vilket gör enheterna till attraktiva mål för attacker mot leveranskedjan.

Peter Todd, bidragsgivare till Bitcoin Core, har länge undvikit dem av detta skäl. ”Jag använder personligen inte hårdvaruplånböcker”, skrev han på X. ”Jag förlitar mig på säkerheten i @QubesOS tillsammans med standardhårdvara (till exempel ThinkPad-datorer och Raspberry Pi-enheter) som köpts anonymt.”

Todd hävdade att generell hårdvara är betydligt svårare att rikta in sig på, eftersom en angripare skulle behöva installera bakdörrar i ett enormt antal enheter för att träffa de få som används för krypto. ”Generell hårdvara är en enorm förbättring jämfört med hårdvaruplånböcker, eftersom en angripare måste installera bakdörrar i betydligt fler enheter för att angripa ett nischat användningsområde”, tillade han. ”Kanske kommer bara 1 av 100 bärbara datorer eller Raspberry Pi-enheter någonsin att lagra kryptovaluta.”

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Det här är förstås inget nytt ställningstagande från Todd. Han och andra har faktiskt framfört samma argument i åtminstone åtta år. Mallers tog också upp en liknande poäng i sitt program. Dessutom föreslog han att Bitcoin Core på en offline-dator kan räcka för långsiktiga innehavare, medan hårdvaruplånböcker passar bättre för personer som behöver signera transaktioner mer regelbundet.

Zach Herbert, vd för Foundation, varnade dock på X för att egentillverkad hårdvara inte heller är någon universallösning. ”Hur lång tid dröjer det innan Amazon-säljare modifierar Raspberry Pi-enheter och andra utvecklingskort i hopp om att någon ska använda dem för att förvara Bitcoin eller krypto?” frågade han.

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Argumenten för hårdvaruplånböcker

Alla är inte redo att överge hårdvaruplånböcker ännu. Coinkite har försvarat sin transparenta design som ett sätt för användare att upptäcka utbytta komponenter eller implantat. Ledger har samtidigt beskrivit incidenten som en attack mot distributionen, snarare än ett fel i det säkra chippet eller operativsystemet. Ledger uppger också att den kommande enheten Ledger Atom skulle ha skyddat mot just den typ av exploit som användes i attacken mot leveranskedjan.

Andra menar att hårdvaruplånböcker kan göras säkrare genom att generera seeds med tärningskast i stället för att lita på enhetens slumpgenerator. ”Det är därför som det säkraste och enklaste tillvägagångssättet är att ta med sin egen entropi”, skrev Shinobi, teknisk redaktör och opinionsredaktör på Bitcoin Magazine, på X.

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Herbert har efterlyst aktiv fysisk manipuleringdetektering och mer tillförlitlig tillverkning, medan Todd lyfte fram manipuleringssäkra fraktlösningar som Entropy Seal – något han menar att Ledger borde ha använt. Herbert pekade också på ett annat sätt att minska riskerna. ”Multisig hade skyddat dig här, men jag är inte säker på att en passphrase hade gjort det”, skrev han.

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Det är argumentet för multisig med flera leverantörer, där nycklarna fördelas mellan enheter från olika tillverkare så att en enda komprometterad enhet inte kan flytta tillgångarna. Enligt Ivy Galindo, chef för tillväxtmarknadsföring på BitGo, kom ingen av de Bitcoin som stals i Coldcard-exploiten eller Ledger-återförsäljarattacken från en multisig-lösning.

”Multisig med flera leverantörer skyddar dig mot attacker mot leveranskedjan”, skrev även Casa-medgrundaren Jameson Lopp och påpekade att Casas användare inte påverkades av Ledger-attacken. Tjänster för assisterad förvaring, som Casa och Unchained, erbjuder sådana lösningar för användare som vill ha hjälp att hantera dem utan att helt avstå från kontrollen över sina nycklar.

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Personligt ansvar är svårt att outsourca

Årets incidenter bör få kryptoinnehavare att ompröva hur de säkrar sin Bitcoin och andra digitala tillgångar. Lärdomen är inte nödvändigtvis att hårdvaruplånböcker är värdelösa, utan att ingen enskild enhet eller något enskilt företag förtjänar blind tillit.

Visa inlägget på X Laddar...

Tweeten raderades av författaren.

Men vi sparade allt 🙂.

Den tråkiga verkligheten är att vissa kan vara bättre betjänta av att få exponering mot Bitcoin genom en ETF eller ett Bitcoin treasury-bolag om de inte själva kan säkra sina mynt och saknar någon de litar på som kan hjälpa dem. Det är ett tufft budskap i ett system som från början skapades för att avlägsna behovet av betrodda mellanhänder. Som Paul Sztorc, grundare och vd för LayerTwo Labs, uttryckte det på X: ”Det är svårt att outsourca personligt ansvar.”