ECB:s tillsynsgren stöder enklare ramverk för kapitalbuffertar i euroområdets banker

ECB:s tillsynsgren stöder enklare ramverk för kapitalbuffertar i euroområdets banker
ECB vill ha enklare buffertar

Europas bankkapitalregler granskas på nytt efter att de senaste chockerna prövat långivarnas motståndskraft och belyst begränsningar i hur befintliga buffertar kan användas under stressperioder. ECB:s tillsynsgren uppger att bankerna är starkare än för 15 år sedan, men anser att den nuvarande flerskiktade makrotillsynsstrukturen bör förenklas för att göra kapitalbuffertarna mer användbara.

Höjdpunkter

  • ECB:s tillsynsgren föreslår att flera makrotillsynsbuffertar slås samman till två kategorier – icke-frigörbara och frigörbara – för att förenkla EU:s ramverk för bankkapital.
  • Det nya ramverket skulle behålla separat vägledning inom pelare 2, syfta till att förbättra buffertarnas samstämmighet och användbarhet under stressperioder samt förbättra kommunikationen för att undvika stigma.
  • Förbättrad samordning genom ett utökat Makrotillsynsforum, med deltagande från både mikro- och resolutionsmyndigheter, skulle stödja en integrerad kapitalpolitik i hela bankunionen.

Denna artikel har översatts från originalet. Läs originalversionen av vår korrespondent här.

Föreslagen översyn av buffertutformningen

Enligt ECB Banking Supervision uppger ECB:s tillsynsgren (SSM) att EU:s kapitalramverk nu omfattar flera lager av krav och makrotillsynsbuffertar med olika rättsliga grunder, metoder och beslutsfattare, vilket skapar komplexitet som kan försvaga deras praktiska användbarhet.

Enligt SSM kan banker tveka att använda buffertar på grund av utdelningsrestriktioner, marknadspress och stigma, medan parallella begränsningar ytterligare kan minska det kapitalutrymme som i praktiken är tillgängligt. Under pandemin hjälpte frigjorda buffertar bankerna att fortsätta tillhandahålla krediter, men belägg tyder också på att långivare försökte hålla sig på avstånd från bufferttrösklar, särskilt när kapitalutrymmet var begränsat.

Den föreslagna förenklingen, som tagits fram av ECB:s högnivåarbetsgrupp och godkänts av ECB-rådet, skulle slå samman de befintliga makrotillsynsbuffertarna till två kategorier. En icke-frigörbar buffert skulle kombinera kapitalbevarandebufferten med den högre av buffertarna för globala och andra systemviktiga institut, medan en frigörbar buffert skulle kombinera den kontracykliska bufferten och systemriskbufferten samt ha en positiv procentsats i finanscykelns tidiga skeden.

ECB:s tillsynsgren uppger att vägledning inom pelare 2 skulle förbli separat och att målet inte är att minska motståndskraften, utan att förbättra samstämmigheten och göra buffertarna trovärdigt tillgängliga för frigörande under stressperioder. Den uppger också att tydligare kommunikation behövs så att buffertanvändning ses som att ramverket fungerar som avsett, snarare än som en svaghetssignal.

Samordning och konsekvenser för bankunionen

Ett mer användbart ramverk kräver också närmare samordning mellan mikro- och makrotillsynspolitiken, enligt ECB:s tillsynsgren. Även om de två verktygsuppsättningarna har olika syften, påverkar deras samspel både kapitalnivån och hur användbart kapitalet är, vilket gör en tydlig ansvarsfördelning avgörande även när överlappningar minskas.

Den anser att styrningen bör utvecklas genom starkare samordning och harmonisering, vägledd av gemensamma principer och metoder för kalibrering av makrotillsynselement. SSM uppger att detta inte kräver någon ändring av den nuvarande ansvarsfördelningen, men att det kräver en mer holistisk syn på kapitalbehovet i hela bankunionen.

Enligt förslaget skulle ett utökat Makrotillsynsforum, som samlar ledamöter från ECB-rådet och tillsynsnämnden, få en starkare roll genom att bedöma hur olika lager av kapitalkrav samverkar i systemet. Diskussionen bör också involvera den gemensamma resolutionsnämnden så att hela samspelet mellan mikro- och makrotillsynskrav samt resolutionskrav återspeglas.

ECB:s tillsynsgren uppger att detta tillvägagångssätt med tiden skulle kunna stödja en bredare övergång till en mer gemensam politik för finansiell stabilitet på en alltmer integrerad bankmarknad. Den anser att ett enklare ramverk skulle vara lättare att förklara, kalibrera och använda i svåra tider, samtidigt som bankernas uppbyggda motståndskraft bevaras.

Vår tidigare rapport om förslag till finanspolitisk decentralisering i England behandlade planer på att flytta finansieringen av borgmästare från centrala bidrag till lokalt behållna skatter, där regionerna behåller en andel av inkomstskatten och bolagsskatten. Den redogjorde även för skyddsåtgärder, såsom en lägsta finansieringsnivå som finansieras genom avgifter på mer välbärgade områden, med målet att utöka den lokala finanspolitiska autonomin utan att öka den regionala ojämlikheten.

Detta material kan innehålla åsikter från tredje part, ingen av uppgifterna och informationen på denna webbsida utgör investeringsrådgivning enligt vår Ansvarsfriskrivning. Även om vi följer strikt Redaktionell Integritet, kan detta inlägg innehålla referenser till produkter från våra partners.