Digital euro: full kontroll och pengar med utgångsdatum?

Digital euro: full kontroll och pengar med utgångsdatum?
För- och nackdelar med den digitala euron

​Den digitala euron närmar sig verklighet. ECB säger att den kan ge européer ett gemensamt betalningsmedel utan ett lika stort beroende av utländska aktörer. Men kan dina pengar så småningom komma med regler för var och hur du får spendera dem?

Denna artikel har översatts från originalet. Läs originalversionen av vår korrespondent här.

Varför Europa vill ha en digital euro

ECB:s direk­tionsledamot Piero Cipollone förnyade argumenten för den digitala euron den här veckan och hävdade att Europa riskerar ökad fragmentering i takt med att pengar och finansiella tillgångar blir allt mer digitala. Europa saknar fortfarande ett inhemskt digitalt betalningsmedel som fungerar i hela euroområdet, medan en stor del av betalningsinfrastrukturen är beroende av leverantörer utanför Europa.

ECB menar att ett gemensamt system kan minska detta beroende och ge europeiska banker den infrastruktur som krävs för att konkurrera inom digitala betalningar. ”Vårt mål är inte att ta över bankernas roll”, sade Cipollone. ”Tvärtom skulle den digitala euron ge bankerna den infrastruktur de behöver för att konkurrera i den digitala tidsåldern och hjälpa dem att utöka räckvidden och användningsområdena för sina egna lösningar.”

Projektet kräver fortfarande EU-lagstiftning, och ECB skulle fatta det slutliga beslutet om utgivning därefter. Ett pilotprojekt planeras att inledas under andra halvåret 2027, med förberedelser inför en möjlig första utgivning 2029.

Kan den digitala euron styra vad du köper?

En eurosedel på 20 euro vet inte vem som äger den, var den spenderas eller vad den används till. Digitala pengar kan teoretiskt fungera annorlunda, med regler som avgör var, när eller under vilka villkor de får användas.

Begränsningar av hur pengar får spenderas är inget nytt. Myndigheter begränsar redan viss ekonomisk hjälp till godkända medicinska tjänster eller produkter, medan presentkort kanske bara fungerar hos vissa företag. I sådana fall hör begränsningen dock till ett specifikt program eller en viss betalningsprodukt, inte till vanliga pengar i sig.

Digitala pengar skulle också teoretiskt kunna ha ett utgångsdatum. Vissa medel skulle kunna göras användbara endast under en viss period, vilket potentiellt skulle uppmuntra människor att spendera i stället för att spara. Kontanter har ingen motsvarande inbyggd mekanism: en sedel förlorar inte sitt värde bara för att den har legat för länge i plånboken.

ECB säger att den digitala euron inte kommer att göra något av detta. Den kommer inte att vara ”programmerbara pengar”, förfalla eller innehålla inbyggda regler som avgör var, när eller vad människor får köpa.

Men vissa betalningar kan fortfarande programmeras

Även om ECB avvisar programmerbara pengar vill man att den digitala euron ska stödja villkorade betalningar. Skillnaden är relativt enkel: betalningen kan innehålla instruktioner utan att själva pengarna förändras.

Föreställ dig att du beställer en ny telefon på nätet. I stället för att betala direkt och sedan vänta på leveransen kan transaktionen utformas så att pengarna automatiskt frigörs när telefonen anländer. De digitala eurobeloppen skulle förbli obegränsade, medan användaren frivilligt anger ett villkor för just den transaktionen.

ECB har diskuterat andra möjliga användningsområden, bland annat automatiska återbetalningar efter reseförseningar och betala-per-användning-tjänster. I varje fall gäller villkoret en specifik transaktion, inte hur de digitala eurobeloppen får spenderas därefter.

Hur är det med integriteten?

Integritet är en annan viktig skillnad mellan kontanter och digitala pengar. När någon lämnar över en eurosedel på 20 euro till en butiksägare behöver inget betalningsföretag behandla transaktionen. Elektroniska betalningar kräver infrastruktur, vilket väcker frågan om vem som kan se den information som de genererar.

ECB säger att Eurosystemet inte skulle kunna identifiera enskilda användare direkt utifrån deras betalningar i digital euro. Banker och betaltjänstleverantörer skulle fortfarande genomföra kontroller mot penningtvätt och andra efterlevnadskontroller, ungefär som de redan gör vid konventionella elektroniska betalningar. Offlinebetalningar i digital euro är avsedda att ge större integritet.

ECB säger också att den digitala euron skulle komplettera, snarare än ersätta, fysiska kontanter. Det är viktigt eftersom kontanter delvis ger integritet genom sin fysiska natur, inte genom ett politiskt beslut. En sedel behöver ingen databas för att glömma vem som använde den, medan integritetsskydd måste byggas in medvetet i ett digitalt system.

Vad händer om reglerna ändras?

ECB:s nuvarande ståndpunkt är tydlig: den digitala euron kommer inte att förfalla och kommer inte att avgöra vad människor får köpa. Men dessa skydd är i slutändan val inom utformning och politik. Regeringar förändras, lagar ändras och tekniken utvecklas.

Just nu dras gränserna innan den digitala euron ens existerar. Den mer intressanta frågan kan uppstå flera år senare, när Europa har vant sig vid att använda den och beslut måste fattas om vad systemet bör, och inte bör, tillåtas göra.

Inget av detta innebär att den digitala euron så småningom blir programmerbara pengar. Men i takt med att pengar blir programvara kan människor allt oftare behöva fundera på något som en eurosedel på 20 euro aldrig krävde: inte bara vem som ger ut deras pengar, utan vad deras pengar rent tekniskt kan göra.

Detta material kan innehålla åsikter från tredje part, ingen av uppgifterna och informationen på denna webbsida utgör investeringsrådgivning enligt vår Ansvarsfriskrivning. Även om vi följer strikt Redaktionell Integritet, kan detta inlägg innehålla referenser till produkter från våra partners.